Global rättvisa på turné (Miljömagasinet)

Tidigt på fredagsmorgonen lämnar två packade hyrbussar Solidaritetshuset på Söder i Stockholm. Den ena norrgående, som har den otacksamma uppgiften att köra de nära hundra milen, medan den andra södergående, som jag far med, har det lättare med runt 60 mil. I båda bussarna sitter volontärer från Framtidsjorden och elever från Färnebo folkhögskola. De två grupper som också utgör själva grunden för turnén Välj Rättvisa Nu.

Vi ankommer Malmö på eftermiddagen, åker ut till Sofielund i vars Folkets hus det mesta av helgens begivenheter kommer ske. August och Lisa tar emot. Vi har ett avstämningsmötemöte och avviker till respektive sovplatser. Nästa morgon ses vi i skolan igen och börjar rigga för cykeldemo och torgmöte. Somliga svabbar av bord och kollar ljudutrustning, andra kokar kaffe och soppa, några målar banderoller och pimpar sina cyklar. Det latinamerikanska band som har replokal i skolans källare pyntar och fejar gården för ett barnkalas. Solen skiner. Stämningen är på topp.

På väg till torgmötet stannar cykeltåget – ”För antirasism, asylrätt och klimaträttvisa!” – till vid Migrationsverket och håller tal. Flera migranter från förra årets uppmärksammade asylstafett betonar den oftast absurda praxis som tillämpas i svensk asylpolitik. I år går Asylstafetten från Malmö till Almedalen. Vid Triangeltorget blir det skoj: Vi döper om det till ”Idéernas torg” och riggar upp en scen och en konstkreation för rättvis omställning; gruppen Nimba syr för glatta livet för rättvisa förhållanden i svenska klädmärkens sweatshops i Syd; Basinkomst Malmö propagerar övertygande för medborgarlön och Besök en bank tågar just till en närbelägen storbank för att putsa dess fönster som en symbolisk handling, att tvätta dess smutsiga buk.

Dagen efter är det fullt hus och ös i Folkets hus med seminarier, panelsamtal och workshops. Själv följer jag med Odlingsnätverket till kvartersodlingen i Seved. Vi plöjer fåror och sätter pärer. Det är lika hoppfullt som intressant att höra hur Malmö stad bistår folkodlingen. De ställer upp med fasadodlingar, ställer upp odlingslådor och tilldelar mark. Just i Seved bor många av utländskt ursprung och parkerna kring odlingarna, där gammal och ung hjälps åt, är täckt av hela familjer, inklusive mormor och hennes moster, som fikar eller intar middagen ute. När ska Stockholm lära sig?

På kvällen blir det planeringsmöte och gemensam middag. Sedan måste Folkets hus städas. Tröttheten börjar ta ut sin rätt. Energin är låg. Men på Möllevångstorget sker efter mörkrets sena inbrott något som får energin att spira igen. Råfilm bjuder på mobil bio. Malmös gator blir fasad till kortfilmer om de ökande klassklyftorna i samhället. En sinnrik katacykel har en generator i mellanrummet och en duk uppspänd ovan de trampande cyklisterna/filmmakarna. Men efter en dryg timme tar det roliga slut då en man vrålar åt oss att släcka ner. Lustigt nog handlar filmen just då om faran för gentrifiering vid ”Möllan”. Mannen kommer förmodligen bli en av de första att tvingas flytta.

August och jag cyklar till Lund nästa dag. På den gamla Stenkrossen, som omvandlats till ett kulturhus med enorma lagermöjligheter, är det utställningar och föreläsningar. Flera skolklasser håller på och planterar majskorn och bönor. I stora badkar sker andra långtidsodlingar. Några utländska studenter snickrar på en bikupa värdig en hundkoja. Till lunchen talar en kvinna från Ica om framförhållning i butiken: hur de börjat laga mat i butiken på de varor som är på väg att bli dåliga. Hon bjuder på lunchen som smakar delikat, allra helst då en vet att den är nära nog dumpstrad.

Därefter är dags att släppa loss: Under temat ”dance for justice” skakar vi av oss dåsigheten. Sista Stenkrosspunkten är ett Green talk: personer från Indien, USA och Sverige talar om sina erfarenhet kring matsuveränitet. Slutligen, efter att ha städat undan det mesta, förflyttar vi oss i samlad tropp till Café Athen i AF-borgen där ”Jordens försvarsadvokat” Polly Higgins har ett föredrag och ett gruppsamtal om ekocid. (se separat artikel på hemsidan).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästföljande dag är det tänkt att vi skall cykla även till Helsingborg. Men av olika logistiska skäl får den resan anstå, så vi tar tåget. På stationen möts vi av uniformklädda män. Det visar sig att SD håller torgmöte och vi beger oss dit. Väl där möter vi resterande GRN-grupp och en mängd motdemonstranter. Åkessons röst drunknar i slagordskörerna. Vi tågar bort tillsammans till Stadsparken. Utanför Stadsbiblioteket väntar eldsjälarna Stig och Sven Broqvist (Miljöförbundet Jordens Vänner Helsingborg) på oss. En mängd plakat och banderoller och tält är redan uppslagna: Enhetsgruppens bokbord, Kulturkontoret snickeboans freeshop, MJV:s och GRN:s infobord. Vi delar ut flyers och håller tal i solen. Helsingborgarna är vänliga och intresserade.

På eftermiddagen drar vi vidare. Stigs cykelkärra packas minituöst och mirakulöst nog får all utrustning plats på den. Cykeln är sannerligen ett outnyttjat och underskattat transportmedel. Enhetsgruppens lokal är ett något murrigt men mysigt källarhål med kök, verkstad, mötesrum och framför allt ett gediget antikvariat. Vi lagar rödlinsgryta (aktivistföda nummer ett) och kokar kaffe. En efter en droppar gästerna in och vi informerar dem om turnén Välj Rättvisa Nu och Valkompassen. Cecilia Ward från Svalorna Indien Bangladesh håller ett intressant föredrag om matsuveränitet, fattigdomsbekämpning och dalitkvinnors rättigheter.

Efter mötet cyklar jag hem till Ingrid och Stig. Deras hus och trädgård är en oas i det eljest sterila och nätta villakvarteret. Efter kvällstéet somnar jag som ett barn på kollo. Nästföljande morgon bordar jag bussen med destination Jönköping och demonstration mot SvP den 1 maj, fastän det var visst en annan historia (se Miljömagasinet nr 19-2014, om du är nyfiken).

Text: Rikard Rehnbergh

Texten publicerades i Miljömagasinet nr 20, 16 maj 2014

Läs artikeln som pdf – länk

MM14-20-s06-v02_sid2

Publicerat i I media, Turnén, Välj Rättvisa Nu!. Nyckelord: , , , .

Kommentera